Det kraftigt utbredda vansinnet i samhället. Desperata människor som lever i kramp och som absolut måste styra och ställa med sin omgivning trots att de inte själva fattar någonting. Personer med en väl slipad härskarteknik och deras offer som kryper längs golvet och låtsas som att de inte finns. Det vansinniga samhället i vilket människor som inte kan försvara sig viker ned sig och
går under medan deras plågoandar sitter
tryggt på krogen älskad av sin omgivning.
Det är väl inte ett dugg underligt att våldet exploderar i vårt samhälle för vad gör man
när ens fiende äter upp ens liv, demoner som
suger i sig näring i form av ens skräck? Våld.
Våldet som ett underbart utlopp och lösningen på alla problem. Våldet som glädje. Våldet som den enda vägen framåt med en styrka som är oövervinnerlig. Våldet som ordning och reda i ett oöverskådligt kaos. Våldet att äntligen komma hem till den kärleksfulla gemenskapen.
Våldet att vara herre över sitt eget liv. Våldet som i det långa loppet bara är tomhet och ångest, meningslöshet och panik. Tacka vet jag Vi på Saltkråkan med Tjorven, Pelle och farbror Melker. Tacka vet jag Emil i Lönneberga. Tacka vet jag det Det trygga och goda Folkhemmet där alla hjälper och stöttar varandra i alla väder och situationer. Tacka vet jag att på mitt pojkrum bygga lego och lyssna på ABBA 1973 i ett annat mycket lugnare och skönare härligt Sverige då det var mer sprutt i saker och ting. God och snäll ska folk vara och smeksamma. Detta sade den urgamla eken som jag kramade igår, detta sade mig stenarna som grät inne i skogen. Det ska vara skönt att vara människa i ett härligt och välmående samhälle!