när du kom ner för trappen och du hade solen där bakom dig i fönstret som verkade fånga hela himlen och du tittade på mig så var det som en spirituell upplevelse. Du var som ett väsen av ren energi och du utstrålade sådan värme och sådan kärlek och jag tänkte att jag ville krama dig då, men det gjorde jag inte och det har jag aldrig gjort och det kommer jag aldrig göra heller. Jag låtsas som ingenting och fortsätter berätta roliga historier och de säger att jag är rolig och de tackar mig för skratten och jag uppskattar komplimangerna och sen placerar jag dem i soporna där de hör hemma för det är inte jag och inget kan lura mig så enkelt igen. Jag är på min vakt nu och de kan tycka vad de vill om mig men jag kommer inte tycka nåt igen och sen går jag ut i bilen och lyssnar på den där låten du visade och jag tänker på dig då och hela tiden annars också och när jag sover så jagar du mig i mina drömmar och jag vaknar då och det känns som att jag ska dö, men jag vet inte vad av mig som håller på att dö och jag vet inte om det är en dålig sak