Den kalla våren får mig att vittra sönder lite grann
Motståndet mot demokrati, Rysslands hänsynslöshet
Jag ryser, men det väcker inga känslor
Kvinnor är redo att ge upp sin femininitet för mindre än en fingerborg hopp
Är det inte det värsta som kan hända?
Att bli skyddad av dem som gråter av rädsla
Ljus, djup, häpnad, gråslask igen
Jag andas in kvävgas, när andlighet är kastat på sophögen
För en tveksam Anders Hansen vetenskapens ligists skull
Jag andas, får luft, det brinner
Men de tjocka metallbjälkarna står kvar och vittnar om det moderna Kina
Kan vi inte bara ändra på det här, lite i taget
Vi kan inte dra nytta av de sjuka som förstår att andlighet är oumbärligt
Om ni inte kan vara kristna, vilket jag kan förstå, var åtminstone agnostiker
Ni kan tro på vad ni vill, vilken religion eller filosofi som helst
Något som har lite hjärta, hjärta
De talar om hjärnan, hjärnan, hjärnan
Men jag lovar hjärta, hjärta, hjärta är det som kommer att leda framåt
Hur ska poeter, präster, doktorer och allmänt hjärtliga?
Hoppet finns, det blir varm vår, jag skriver av mig
Pessimistisk, falsk är jag kanske idag och känner mig ensam, ensam