Det finns egentligen inget vackert,
bara en tanke att skriva om.
Och visst gör det ont att se när rötterna dras upp,
helt utan bedövning.

Samtidigt som vanvettet fullständigt svämmar över,
så sitter jag här helt stilla i väntan på skalvet,
som aldrig kommer.

Det är väl där någonstans man kan höra sendraget
i den mentala mantelrörelsen som långsamt lägger an,
och skenar iväg mot den absoluta
-nollpunkten