Nu är det länge sedan, men min första lägenhet i Tokyo var i ett nergånget hus en bit från stadskärnan. Det var en mysig liten stadsdel. Det var svårt att få lägenhet som utlänning utan någon som gick in och försäkrade en.

Jag nappade på en av fastigheterna som jag blev visad och skrev kontrakt med hjälp av en mäklare som var specialiserad på utländska hyresgäster.

Något jag märkte ganska snart var att det fanns kackerlackor…

…men

Det brydde jag mig inte om, för jag hade aldrig blivit utsatt för dessa skadedjuren förut. Naiv och blåögd med andra ord.

Men efter en kortare tid och min japanska som fortfarande var dålig, men jag blev rekommenderad en burk med gas. Dock krävde den behandlingen att jag fick hiva ut allt i lägenheten på balkongen, för att sedan sätta igång burken och inte vara hemma ett antal timmar. Sist fick jag städa ur lägenheten innan jag åter plockade in sakerna från balkongen.

…men

Det hjälpte inte. Jag skaffade kackerlacksfällor.

Det hjälpte inte.

Jag stötte på två sorters kackerlackor. En sort var mindre och sen hade vi de stora kräken också.

Jag märkte att de små ohyrorna kom ifrån golvlisterna, så jag gick och köpte en rulle tejp och tejpade varenda golvlist i lägenheten.

På den tiden pluggade jag. Jag satte mig i en av bänkarna och placerade väskan på golvet intill mig i lektionssalen.

Lektionen inleddes.

Jag kan dock inte erinra mig om vad i det japanska språket vi studerade just den dagen, men…

”Iiiiiih! En kackerlacka!”

Skriket ekade ut i klassrummet.

Jag kikade ner mot golvet och där ilade en av den mindre sortens kackerlackor. Någon avlivade det stackars kräket och jag satt tyst, för jag trodde att mitt krig med kackerlackorna hade tagit sig in till skolan.