Ögonen har rätt storlek och form,
munnen är i proportion.
Käken sticker ut på grund av ett underbett,
men vem har inte det i sin släkt?
Det är lätt att inte lägga märke till de små öronen...
en gång täckta av vad som gick som hår
och varje hand har ett extra finger för symmetri.
De böjda axlarna ger sken av
att ha kommit in från kylan,
och hasandet påminner oss om farbror John
som levde med ett släpande ben
under större delen av sitt liv.
De släta hornen skär som handtag på en trofé.
Vi accepterar dem på samma sätt
som vi gör med födelsemärken eller stamning.
Naglarna är långa och drar sig tillbaka
som en katts klor som lärt sig att lita på oss.
Natten är dess grannskap,
flodens stönande vind dess sång.
När den står ute hela natten.