Jag har kommit till en punkt, där jag känner,
känner att jag måste uttrycka mig och skriva en stund.
Punkten är att jag tror, jag tror nu att jag förstår,
förstår innebörden av riktig kärlek.
En insikt och inte bara förälskelse längre,
för du mitt hjärta, jag älskar dig vännen.
Vart, när och hur
jag får tillbringa mitt liv med dig,
spelar inte längre någon roll.
En känsla som jag aldrig upplevt tidigare.
Jag lever under vilka förhållanden som helst,
bara jag får vara med dig!
För du är min vackraste, bästa plats på jorden.
Jag frågar mig hur många gånger har jag skrivit om detta?
Du är min eviga inspiration, vid ett ord jag kallar älska.
Jag får aldrig slut på ord så länge glöden brinner
och glöden lär aldrig sluta brinna, för bara
åsynen av dig får mig att gnistra i ögonen.
Så jag skriver, gråter, älskar och hoppas
att du mitt paradis varar förevigt.