Vinden, rycker och sliter i deras vackra kläder
Nakna står de på led, för kungligheten bestulits
Kall, hård mark kamoufleras, av sprakande kulörer

Saktmodigt utplånas spåren av sommarens silver
Vaggas till vila av solens sista, utsända strålar
Innan den glupskt upp slukas av fiende så bitter

Raskt börjar det klanglösa budskapet, basuneras ut
Kölden suger livslusten, ur varma pulserande ådror
Av osynliga stygn, försynta läppar nu förseglas