Jo, det är klart,
någon gång ska jag också svikas,
precis så som jag sviker.

Det känns som om jag tappat mitt eviga högmod.
Har jag?

Vissa härvor är bäst att lämna som dom är,
låta dom självdö i sin svaga existens.
Då kan man gå labil,
men fläckfri från något obarmhärtigt.

Vi drömmer alla om något obegränsat,
något oberäknat
och sorglöst.

Jag kan vara en förfälig människa,
en sentimental förlorare.
Ändå,
i mitt virrvarr,
kunde jag gå hel
på trasiga gator.
Och du får gå med mig
om du är ofördärvad i din idioti.
Säg att du är det.
Du måste vara det.

Jag kan inte fördöma.
Bara förnya.
Jag kan förnya dig.
Att du är besinningsfull betvivlar jag inte,
du är sann på alla sätt,
men samtidigt ogenomtänkt.

Ändå är du här,
men inte för mig.
Och jag kan blunda
och låsas att jag inte ser.
Äta min pastill
och vara ringa omodern.