och mina saker i kartonger
du som säger att du har mig nerpackad

jag kommer förbi och packar upp mig ibland

(För att du inte ska glömma,
För att vill svida smaka salt i ditt blod)

men ramlar iväg eller platt bara
iallafall dagar då jag går förbi som av en händelse bara
och du är bakfull
och du har på halsen som blåmärken men inte ens jag kan låtsas
att det är
för jag vet skillnaden jag är vuxen nu
och det regnar det är mulet
och på söder tillochmed känns det som jag har ramlat bort

så säger någon: men en dag kommer du att kunna SKRATTA åt det här.
tystnaden efteråt är en offentlig byggnad om natten