Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förtidspension

Henrik kände att blodet kokade i honom, han skulle vilja slå i hjäl någon. Det var vid sådana stunder han önskade att det kom någon och sa fel ord till honom, alltså muckade gräl med honom. Han skulle inte tveka en sekund, han skulle släppa lös de vanskapta demoner han hade inom sig. Där han gick fram skulle det se ut som flera pansarvagnar hade rusat fram i ursinne.

Han försökte komma i håg vad som hade gjort honom så arg och vansinnig. Det var väl det gamla vanliga att allt gick emot honom och att alla tyckte illa om hans närvaro. Hade han bett om att få komma till jorden? Nej absolut inte. För varje dag som gick så såg han mer och mer att han inte passade in på detta jordklot. Det måste vara något fel när man går till ett jobb vareviga dag som man bara vill komma bort i från, när man är på jobbet hoppas man att ingen tilltalar en eller ens tittar på en. Det känns om ens skinn är för litet och håller på att gå sönder. Blodet forsar fram i venerna fort som fan och kallsvetten lyser som en nypolerad flintskalle.

Kanske man skulle gå och prata med någon, men han tror inte att de skulle förstå, det sägs att de har hört allt men det tror han inte. Tänk om man kom till dem och spydde ur sig sin frätande galla över dem. Då gick de nog hem och sket ner sig efter den sessionen. Nej man får väl bita i det sura äpplet och bita i hop. Fan man är väl en man, eller är man det snarare en kretin.

Allt känns så jävla meninslöst och ångestfyllt, kan inte ens laga mat för det tar emot så jävla mycket. Dammtussar stora som fotbollar ligger hemma i lägenheten, orkar inte ta fram dammsugaren och förinta dem. Toalettstolen ser ut som det är 60 festivalbesökare som har haft en purexfest och sen bara släppt lös sitt övertryck. Kan nästan se det framför mig hur de har suttit och tryckt på som fan bara för att det ska stänka extra i porslinet. Efteråt har de bara asgarvat och sen ska nästa man överträffa den som var innan. Han skriver man för han tror inte att en kvinna har en sådan fantasi att hon skulle finna det tilltyg roande. Hennes förlust inte vår.

Det har blivit slentrian i allting, det är inte ens roligt att kolla på de mest sjuka porrfilmer längre t.ex dvärgbögsex där det ingår stryk. Han skulle behöva något fruktansvärt som skakade om honom eller bara en liten grej som han längtar efter. Han tror att han håller på att bli galen på riktigt alltså, det verkar vara den enda vägen ut i dag för att slippa arbeta.

Skulle inte ha ett dugg emot att gå omkring på en avdelning i fula gympabyxor, smörigt hår och bara se vanskapt ut. En skötare kanske frågar honom om han vill göra något, då svarar han bara

-Nej, Jag känner mig lite svag i dag, kanske i morgon.

Nej men är du svag, då tycker jag du går och vilar lite grann. Man skulle komma undan med vad som helst. När man går på toa för att släppa lös sina korvar skulle man kunna skita på golvet och sedan bara gå där i från som om ingenting hade hänt. När nästa kommer in där skriker de om de är något så där med i pallet

-Vem fan har skitit på golvet?

Då kan man ligga i sin säng under täcket och bara le som en riktig galning.

Finns det någon annan i hela världen som går och tänker som Henrik gör, han vet ju att det finns mycket sjukare jävlar därute, men nu tänkte han på sådana som är lite charmigt destruktiva i sin tankegång.
Om han får säga det själv så är han fan i mig en normal och begåvad person som har fått en dos av för mycket verklighet.

Ge Henrik förtidspension och du ger honom ett liv.




Prosa (Novell) av Mattias Andersson
Läst 456 gånger
Publicerad 2006-09-16 02:15



Bookmark and Share


  heavymetalunge
jag älskar dina texter.. du har en sån destruktiv stil så man bara känner för o strypa nån
2006-09-21

    Erika H
detta är en komplett skit(bra) novell
du skriver med flyt och stilen är rak
jag gillar detta skarpt

en sak bara
han och jag blandas.....lite förvirrande

jag känner igen känslan av att vilja slå sönder hela jävla världen....du förmedlar känslor mycket väl
erika
2006-09-16
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Andersson
Mattias Andersson