Jag bryr mig inte om klockorna här
jag struntar i telefoner, nu när jag är här med dig
ingen har någonsin förut vaknat av
mina tårar

Det har blivit för mörkt
och jag kan inte se torra gräsmattor från vår balkong
Inatt är det bara jag och
hundratals tv-skratt mellan de här väggarna

Jag sätter plåster på mig i tron om att de hälar
med det värker likförbannat alltid lika mycket
Min mark skaver
Jag behöver bara lite motivation

Jag saknar dammet
från en stekande sol
och fastän det bara har gått några timmar sen sist
längtar jag efter att få vakna upp bredvid dig

Jag var aldrig osynlig
Man kan inte förklara tusen stela, avståndstagande händer
med osynlighet, med mig, inte alls
Jag försöker bara att lära mig alla de språk som jag, vi, inte förstår än