skolgårdens gungor hänger övergivet
natten drar sina blåmärken kvävande
över mitt huvud som den fucking kofta
mamma alltid bad mig ha på sensommaren
och jag undrar varför jag är så irriterad
misär kommer sällan i märkta kuvert
på posten eller i brevlådan hos c/o Tillägnad
utan man flyttar in där själv,
självförvållat alltså

om jag vore bättre på att visa
skulle du inte ha några ögon kvar
men förträngning är numera en medicin som jag
tvingat apoteket att släppa receptfri
då jag som testperson inte ryggade en cm

igår ringde jag
mäklaren för svindyrt AB
och bad om nya rum att fylla tomma
jag sa att jag skulle bo där om det fanns
en planlösning som passade

en plan
en lösning

jag köpte det och insåg
ett eget hem där allting är bottenlöst
och jag kommer att fungera som sämst
när jag sover framför tvn som saknar ljud
och ingen kommer att sakna att jag inte vaknar
om inte grannen tycker att mina drömmar
är för våldsamma och knackar frenetiskt mot
väggen där den enda dyra tavlan hänger
och sen slänger man regn mot mina rutor
tills mina ögon läcker

och jag inser nu att det inte räcker
med att vara stabil rätt ofta
utan man måste rädda upp situationen även för andra
med min bäste vän absinth ska jag vara modig
patrullera korridoren fram och
utan belöning extraknäcka som polis ibland

att stå i skuggan av sin egen skugga
borde fan belönas med nobelpris och om inte
en middag nere på hörnet