Signalhorn skriker i en ack så sen timma
Bruset av berusade själars högljudda toner,
pressar sig igenom den tunna springan
Infiltrerar och skär i mitt vacklande sinne
Tankarna cirkulerar uti åttan den vida
Hastighetsbegränsning, snälla, bromsa nu ner
Eller måste jag klyva den slutna åttan
Likt trollkarlen separerar silverringar skinande
Svårt att släppa taget och låta dem fritt löpa
Inpräntade i ett farligt realistiskt mönster
Skall jag våga bryta, den heliga åttan
I takt med en bister natts ankomst, ensamheten tar fäste
Vilar mitt tankspridda lilla huvud på den, i hopp om vila
Dunets mjuka hölje, har kapslat in dina söta runda aromer
Försöker försegla saknaden, så försiktigt drar igen springan,
Svårt att ro och vila, i en blekblå himla famn finna