det fanns en tid
jag inte förstått
en tid med hans fingrar
som alltid gått
emot mig och min
barndomsfrid

där vuxna alltid stått
sett på, blundat
varför när barn
med små händer
kämpat själens rätt
trodde jag förstått
allt snett

barnet i mig gråter
borta är vuxen moral
som gömde sig bakom stenar
och i lögnernas vackra dal

sålda är själarna
bortglömt barn skriker än
\"Döda dom jävlarna
och bränn dom sen!\"

jag lugnar den lilla
det finns inga svar
\"Du är aldrig ensam, Stina
jag finns alltid kvar.\"