En mycket from man hade gått hädan, och stod inför Gud. Han sade att mannen verkligen levt ett renlevnadsliv, och därför fick han en önskan, precis vad han ville.

"Hmmm", funderade mannen och fortsatte "jag har ju aldrig upplevt helvetet, så därför skulle jag gärna se det."

"Visst", svarade Gud, "den här vägen", sade han och ledde in mannen i ett rum. Det var ett stort rum, med ett jättelikt bord, tio gånger tio meter, i mitten. På bordet stod den godaste mat uppdukad. Runt bordet satt det fullt med människor, alla utrustade med sex meter långa skedar.

Människorna runt bordet försökte på alla vis att få i sig maten; skedarna räckte ju till mitten på bordet, men när de skulle stoppa in den i munnen slog de i väggarna hela tiden, så all mat ramlade av. De blev mer och mer olyckliga, vissa satt och grät av frustration, andra försökte att resa sig upp och krypa upp på bordet, men det gick inte det heller.

"Här ser du hur de själviska människorna mår, de tänker bara på sig själva och får sitta hungriga. Följ med här", sade Gud och ledde mannen till ett annat rum. "Här har du himlen."

"Men det är ju samma rum", invände mannen, och tittade sig förvånat omkring.

Gud svarade: "Förvisso, men titta på dem som sitter runt bordet."

När mannen tog en närmare titt, såg han att i detta rummet hjälpte människorna varandra, de tog en sked och matade dem som satt lagom långt bort, utan att spilla eller bli ledsna. Alla skrattade och log, och det var en lugn stämning där.

"Som du ser", sade Gud, "så är det folket själva som bestämmer hur de vill ha det: båda rummen har exakt samma förutsättningar, men det är hur de löser situationen som bestämmer hur de mår."

"Intressant", svarade mannen och gick och satte sig vid bordet i himlen, tittade sig omkring och log stort.