Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
konsten att känna ensamhet trots vänner som betygar en sin kärlek


Jag har haft vänner

Ibland trampar jag kring
i skärvorna av mitt liv

ibland skär jag mig
och åter ibland smakar jag
på de kvarlämnade druvorna,
dricker av vinet
eller smakar på osten och kexen

den som inte kommer in igen
genom dörren
skall jag döda
i mina inre rum
och klä väggarna
med stålplåt

på det att de må hålla ute
alla de
som ännu står och stampar i kylan
trötta som de är på att vänta
på att få komma in i den värme
jag förut så ofta kunnat erbjuda

men jag är trött
och jag har väntat så länge
på att deras kärlek till sin nästa
skall skina igenom
deras handlingar och förflugna ord

inte av tacksamheten
för värmen i min röst
eller mina ögon

utan för att de väntat så länge
med att visa mig
sina hjärtans färger
och låta sina känslor sjunga
genom mig när de ser på mig
fylla mig med tacksamhet över livet
att slippa dö bort
i deras sinnen, minnen och drömmar




Fri vers av lodjuret/seglare VIP
Läst 375 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-10-31 01:49



Bookmark and Share


  Prometeus
Jag gillar tempot i denna och hur den på något sätt hela tiden kommer framåt.

I inledningen skriver du "i skärvorna av mitt liv" och det tycker jag är fantastiskt.
Jag har en ganska komplicerad världsbild och bild av "kärlek" och den brukar jag ibland beskriva med hjälp av "skärvor" (se min dikt "Skärvor").

Vackra ord och en stämning som jag trivs i gör att jag verkligen gillar denna dikt.
Att den sen har en religiös överton gör den ännu bättre!
2006-11-01
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP