\"Surt..\"
\"Så surt\" sa Sven.
Sven satt stillsamt.
Suckades sades \"Solo söndagar, skapar sår\".

Sven saknade sensommaren.
Sven saknade Saras skratt.
Sinnesron som Sara skapat, så skön, så skuldlös.

Sven svaghet skulle straffas.
Själfränder, så skildrade Sara, Sven.
Stackars Sven.
Sambo som Sven sinnesbild skapade, skulle Sara sällan snappa.
Skulle Sara se sorgen som Sven skapat?
Snyfftande somnade sven.

Sömnen skapde så sagan slutade sunt.
Sådeles sov Sven sextiotusen sekunder samtliga sovpass.
Så slapp sven smärtan.

Sen slutade sven snarka.
Stillsamt siktade Sven skjutjärnet, skjöt, somnade.
Sen sov Sven sin största sömn.