en vinter till
en kyla
vi stänger in oss i huset
med minnen i väggarna, krälandes tid
det flyter så långsamt
liksom kylan utifrån som sipprar in
genom timmrets springor, mellan träflisorna
sakta fryser kroppen till is nu
blicken fryser, talet
ett ord stannar just i min mun
på gränsen till ljud

du kommer ur hösten
nya löv, eldröda
gammla, en dunkelt skrikande stank
har du rullat i gyttjan, ätit det ruttna?
du omsluter min stilla kropp
tinar mig långsamt
du löser upp mig och jag kan känna
när du greppar mitt hjärta
trycker, släpper efter, trycker
du läser för mig; \"säg såhär\"
men jag har kvar stavelser i munnen

\"släpp
mig
jag måste ut, släpp!\"

så kommer en ny vinter, en kyla till
den följs av vår