Som gud sägs har skapat jorden,
så har du gjort med mitt hjärta.

Du behövde inte en dag,
för att tina min frusna stjäl.

Ja blodet som stod så stilla,
må åter forsa i stjälen.

Som å:arna uppe i norr,
pulserar blodet så härligt.

Men lik den gud så salig,
så har du försvunnit igen.

Jag ropar, skriker ja gormar.
För att du ska höra min bön.

Man ack något svar jag får,
nej ensam jag sitta igen.

Men bilderna kommer mot mig,
när ögonen jag har stängt.