Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mörkeret äter upp ljuset

bulltande svek och högljudda steg.

ett skrik i fjärran kan beskriva allt.

men du ska inte få höra mej skrika.

du ska inte se mej svag, för då äter du mej.

sakta så sakta kan jag känna din hud.

skata sakta kan jag känna din doft.

vart är ditt jömmställe.

klagane korpar och väsande ormar omkring mej.

stigen är smal och stenig.

blodet har inte slutat att pulsera ut ur min trasiga näsa.

rött blod rinner sakta sakta ner och blir brunt.

ett dånande men inga svar.

vatten vatten ner rinna och sedan försvinna bort bort långt bort.

så som mina tankar en sen kväll.

stammen på ett träd är sprickit och väderpinat.

vacker så otroligt vacker.

ett skratt ekande imot mej.

är det du ?

snälla kom och visa dej.

sakta sakta sänks solen till vila.

det är som om mörkeret äter upp ljuset.

medans timmarna fly.






Fri vers av Andreas. Engwall
Läst 479 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-11-26 00:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Andreas. Engwall
Andreas. Engwall