Alla dörrar står öppna.
Kom in i mitt hem.
In i min kropp.
Inne i hjärtat mitt finns Du redan.

Stänga dörrarna kan jag ej.
Ty ingen nyckel Gud givit mig har.
Kanske det är just därför.
Jag inne i min själ mig stänger in.
Dit ingen låset hittat har.

Försöker i alla fall
Jag skriker rakt ut.
Med mina sista krafter jag slår ihjäl.
Andras försök att ens försöka beröra den blott.

Hemsk jag för de flesta är.
Stor i mun.
Liten i kärlek.
Vad mer kan jag göra?
Kommer någon att sakna mig när jag gått har?
Känna den bittra kylan jag hoppas min bortgång kommer att ge?
Min kropp att krama kommer de ej längre att ha.

Vakna upp.
Innan avståndet mellan oss oöverkomligt blir.
Inte ens vinden rösten min kommer att bära.
Blott nedskriven på ett ark papper ni mig kommer att ha.
Förlita er på minnet och läskunnigheten.
Det är hur ni mig kommer att kunna se.

Titta in i ert minne.
Titta in mellan mina ord.
Betänk att en tår innerligt kall kan vara.
Speciellt när ens hjärta mer värme alstra ej kan.


Jag saknar er alla jag med.
Alla ni som någon gång älskat mig har.
Var finns ni nu?
När jag behöver er så.

Jag ger.
Ingenting att ta emot jag dock ej får.

Fylla liv med kärlek jag hela mitt liv velat har.
Min omgivning alltför känslokall nu blivit dock har.
Minns hur allting var.
Glöm hur framtiden kommer att bli.