Låt mig berätta så att du förstår
Jag är lustig, svart och svår
Att yttra, visa och gestalta är jag inte kapabel till
Hur jag än försöker är jag fast, står helt still
En levande kärleksförklaring skulle jag aldrig
ge mig på
då orden jag väljer är alldeles för få
De sa till mig "Gå i terapi"
Olyckligtvis, gjorde det mig bara trasig inuti
Det är inte lätt att förstå någon annans förflutna
särskilt inte när man har båda ögonen slutna
Mina ärr och öppna sår är mitt sätt att säga
"Jag är besviken, ledsen och förstörd"
för mina handlingar och beslut vill jag icke bli förhörd
Om Ni bara kände den jag är
hade ni förstått att jag inte vill vara här
Det tär på min unga kropp och mitt ostabila psyke
att vara fast på en plats så död och kall
Tro mig jag är trött, och less
på att känna mig som ett hjälplöst akutfall
Så vad gör mig glad, säg mig, vet du?
Om inte, så skulle jag vilja fortsätta nu
När jag delar ut lite tillit och mina mungipor
rör sig lite hit och dit
När jag får komplimanger jag inte kan ta, för -
om de betyder något är jag trots allt ganska bra
När den jag älskar smyger in sin hand i min
säger att "Jag är för evigt din"
När alkoholen förökar sina starka droppar i min kropps
trånga vrår
och att säga det mesta av det osagda
är något jag förmår
När en vän får mig att brista ut i skratt
Då jag för en gångs skull inte ligger sömnlös en natt
Jag uppskattar de små sakerna där tanken
är större än gåvan
Och allt som behöver sägas
det står här ovan
Jag tar farväl för en kort framtid
För jag ska kämpa, slå mig loss
från denna usla dåtid.