Sitter som ett fjantigt fån
Ivrigt sökande orden, som flyr
likt flugor om natten.

Inget av dom kommer
tillräckligt nära för att värma
upp den kyligt oskapande
fläcken.

Mörkret ligger som ett
töcknat täcke över
känslorna som vrålar
efter att bli sedda;avsmakade.

Nedrans tusensnablar
som slungar sig fram
och tillbaka i den grå massan.

Vill man så kan man.

I hillvitte att man kan.
Nedrans lögn i nuläget,
kanske inte imorgon,
men vad gör den dagen Nu!?

Väntar...
Ja, det vet man väl
Något mer dumt svar jag
kan besvara självt

Vrålar ut ångestens kval
av skrivandets lustars
förträngda hopp

Som vilar mellan rummens
dörrposterade; kom in eller gå

Välj någon gång
och sluta förvirra
för Drake eller Gris
är inte samma sak

Helt olika i samma dikt
och ger en annan känsla

Se, nu har jag förlorat
all känsla igen

Men...

Tack och lov
för svammelskrivandets
frälsningsarmé

Bara Ord