Jag vill slå mig själv brutalt,
för varje gång jag singelheten bär,
tänker jag på dig,
minns alla ord vi sade och lovade,
kommer ihåg att vi berättade;
för utdöd släkt att detta är den

vi ska dö med.

Alla ödespar på teve,
som blir ihop om och om
igen,
får mig att tänka på oss
och ringen jag drömde om,
dig på ett tåg i 8 timmar
för att sedan säga:
jag älskar dig så bli min,

men det sker bara i rutan.

Smakerna och lukterna;
av höst,
av vinter
och chokladbollar på burk,
får mina ögon att blixtra
tårar,
jag känner andan försvinner;
tillbaka vid stenbrottet jag står,
för där under trädet älskade jag dig,
men bäst av allt;

så sade du likaså till mig.