Kroppen kan inte
skrika, slå,
sparka, gråta,
skratta, älska,
hata eller springa.
Det går bara inte.

Jag är inte sjuk!

Men ändå ligger jag
och krampar om nätterna.

När allt psyket och själen
gjort under dagen
spelar ut.


Kroppen ligger ner,
skriker, slår,
sparkar, gråter,
skrattar, älskar,
hatar och springer.
Fast utan ljud.
Och med hämmade rörelser.


Men jag är ju inte sjuk.

Jag ligger bara där med
krämpor utan täcke,
utan ljud,
utan synliga tårar.


Själen kontrollerar kroppen,
men kroppen kämpar emot.

Så jag ligger där i panik.
Har krämpor med öppen mun
utan att veta när det ska sluta.

Men jag är ju inte sjuk.


Jag tar ju smärtstillande
för att kunna få
sova natten igenom.


Så jag kan ju inte vara sjuk.

Men ändå så bryter det igenom.
Och jag ligger där,
utan att kunna göra

någonting

åt det som händer.


Jag är inte sjuk.


Men får nog bara

Fel medicin.!!