Så dum, så fånig och uttittad, ännu en gång.
Trodde jag lärt mig, att jag nästa gång skulle vända om.
Aldrig se tillbaka, bli lockad.
Så är du där ändå, och kräver min värdighet.

Du ser på mig med begär, viskar smekande ord.
Dina händer på min midja, i min nacke,
Dina läppar så nära mina,
Med din andedräkt fuktar du min längtan.

Varför rör du mig?
Andas hettan på mina spruckna läppar?
Dina ord är ju inte mina,
Händerna tillhör inte mig.
Du har lovat dem till henne,
Men låtsas dem till mig.

Du inser inte hur du spränger och förstör,
Orden du inte menar, krossar allt jag byggt upp.
Min luft tog du ifrån mig.
För att du vill vara åtråvärd.

Du utnyttjar mig, jag låter dig.
Önskar att du kunde ge mig ett äkta ord,
Bara ett du verkligen menar.
Tänker ständigt på din blick,
Jag åtrår dig.