Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En bekännelse


Den första dagen

Den första dagen

En allvarlig men ironisk bekännelse


Jag vet att det bakom varje bröst, hur hårt det än må vara, bor ett levande hjärta. Jag söker det alltid. Jag sökte ditt och fann det, skälvande utanpå din kropp.

Vad sökte jag?
En stund av tidsfördriv?
Ett sätt att än förlänga dagen?

Trängde jag på
helt tanklös och naiv?
Nej, jag var faktiskt rätt förslagen.

Jag visste väl
att sådant brotts motiv
ej rådes under jantelagen.

Då stod Du där,
ett nytt, ett okänt liv.
Det var den allra första dagen.




Fri vers av Unnarvarde
Läst 343 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-12-19 09:40



Bookmark and Share


  Noor
Tack för en text som får mig att tänka och känna! En fråga som inte lämnar mig är vad diktjaget vill- vilket troligtvis också är en fråga för diktjaget själv. Mystiken slingrar sig som en tät dimma kring orden och jag fascineras!
2007-08-02

    Saga_
Så, där är Du käre vän!
Dina ord, de orden... åh... minnen.

/ C
2007-05-12

  Ronny Berk
det är första dagen! jag läser Dina texter.. tre till antalet... tre är för lite... skriv mera.. jag vill läsa flera..
2007-01-17

    Lena Nilsson
Både rytm och gåta - lite lättsamt amoraliskt också - men jag skulle inte vilja vara den som diktarjaget relaterar till...
2006-12-19
  > Nästa text
< Föregående

Unnarvarde