Jag är redan död
Men mitt skal fortsätter att kräva
Mat, dryck och sömn.

Jag har redan gått under
Mitt inre är förstört för längesen
Men fortsätter att plåga mig

Ändå kämpar jag mig upp ur sängen varje morgon
I hopp om att det ska bli bättre
Men det blir aldrig bättre
Jag antar att det är det som kallas naivitet

Jag vattnade inte min själ
Och jag gav den inte näring
Tvärtom förgiftade jag den istället

Nu får jag skylla mig själv, jag vet.
Varför fick man ingen bruksanvisning när man föddes??