Att såra någon så hårt att hjärtat går sönder behöver inte inte betyda slutet,
men att såra någon så hårt att själen flyger iväg till en annan plats som kallas i mina ögon ett lyckligt slut.
att bara finnas till kan  skänka många lycka.
men att finnas till av att ge lycka är i mina ögon fel.
att tycka något är fel, är för en själv något som står fast vid.
men när andra tycker att man gör fel bli något negativt.
en dag trodde jag att jag skulle bli något stort,
kanske står där en dag och göra andra stolta.
men det funkar inte så.
det enda man gör, är det man ville göra när man var liten.
när man var liten och stod där med hopprepet tätt intill läpparna och försökte sjunga någon usel låt man hört på radion.

man gör ingen stolt.
det finns ingen stolthet.
det finns bara jag.
alla människor tänker så. det handlar bara om en själv.
man tycker inte synd om andra människor.
men hindrar folk från deras drömmar.
även om drömmarna är så hårda att dom kan förstöra ett hjärta.
men det va ju då inte det betydde slutet.
det var ju då man kunde gå vidare.
varför kan inte folk få göra som dom vill utan att bli dömda med en sjukdom eller att psyket är nästa hållplats. men det är inget fel. det är inte det.
fan heller