Ögonen var smycken av tiotustentals brustna drömmar.
Kroppen skör likt en fjärlis vingar.
Bakom varje andetag fanns en historia som skulle få vilket hjärta som helst att stanna.
Hjärnkaoset som slet i hennes armar och ben,
som en eller annan marionettdocka.
En rubbad balans och ett hjärta lika tilltrasslat,
lika svagt som spindelväv.
Fastkedjad i varje steg hon tog, fötterna var det enda som band henne fast till jorden.
Å man såg på henne som man såg på det onda.
Ett barn orkar inte hur mycket som helst,
att lappas ihop gång på gång på gång på gång.
Trådarna var för sköra.
Hennes brott var hunger.