jag försöker att se saker och ting ur ett annat perspektiv.
men det känns som att jag bara förstör mig själv och mitt liv.

det perspektivet jag vill se saker och ting på, finns inte mer.
och det gör ont när tårarna bara blir fler och fler.

jag trodde jag att jag såg rätt, att mitt perspektiv var bra.
kanske dög det då, men inte idag.

Idag vet jag att du inte ser på mig på samma sätt.
jag vet att du struntar i mig totalt, rätt och slätt.

jag vet att jag inte längre betyder något för dig.
men genom dessa nya perspektiv, så borde inte du betyda något för mig.

men du betyder något för mig, och det är det som gör så jävla ont just nu.
Jag kan inte glömma dig hur mycket jag än vill ju.

jag vet att det är över mellan oss två.
men jag ville att vi skulle klara av att vara vänner ändå.

jag trodde du tyckte samma sak.
men du ljög, och var nog aldrig egentligen emot mig rak.

Du tar dom lättaste vägarna, gömmer dig när allt blir svårt.
du slänger iväg allt du har, det som tidigare var vårt. det är jävligt hårt.

men det är ditt val. det är ditt perspektiv.
det är din förlust. det är ditt liv.

Nu måste jag lära mig att acceptera att vi två inte existerar tillsammans mera.

att jag inte betyder något för dig.
och med stolthet i ryggen snart kunna säga detsamma om dig.