Slänger mig så här
på papperet.
Det är inte jag.
Som de vill
bygger de och skjuter.
Han har tappat vägmärken
likaså adresser
han har gått vilse i sina vägar.

Jag går sakta igenom skuggor
men du ser inte mig.
I gömda labyrinter
en cirkel runt dig själv
som ett läte ur halsen
i munnen på denna sekund
som skakningen av tänderna
och darrningen av käken
som öppnande och stängande av ögonlocken
du blev som min brytning
när du ämnade simma
i det avlägsna
i din ensamhet
hade du velat vara
som en tystnad och en frågande panna.
Jag häller en stängd mun
och en tak full av eko i mina fickor
och promenerar.