Jag kan inte,
kan inte klara det du vill,
för mycket press,
finns det inte en väg ut,
en stig,
någonting?!

Det blir svårt att andas,
tårarna är nära,
jag vill inte lämna tryggheten,
men jag kan inte,
vad som helst men inte det
som du ber mig om.

Låt mig vara ifred en stund,
få vila lite,
men du rycker i mig,
alla drar åt olika håll,
du drar mest,
JAG VILL INTE!

Kan inte få blunda,
du håller uppe mina ögon,
jävla koffeinknark,
men jag kan inte mer,
panik, panik, panik, ångest.

Detta är inte rätt,
mitt mål är inte ditt,
vad du än säger så är det inte
rätt,
jag vill inte vara den som dör,
ger upp,
trots att jag inget hellre vill.

Men innerst inne,
vill jag klara detta,
vinna,
trots all ångest,
trots all panik,
trots all gråt,
men snälla inte nu,
inte här.

Det var min dröm,
i många år,
men drömmar dör ibland,
man får nya,
trots att det är svårt
att lämna gamla,
men en spillra vill inte dö.

Skärvan försöker få mig
att kämpa,
men jag skriker VILL INTE
och till sist slutar jag andas
för dig,
hej då älskade krasade dröm.