Att känna dig är underbart
men att älska dig är inte alls lika underbart.
Att få höra din röst i tellefånen innan man ska sova är som en godnatt
saga i sin egna form men att lägga på och veta att du ligger där i din säng 30 mil ifrån mig är otroligt jobbigt.

Att prata med dig på msn är såå kul, när man vet att du sitter där frammför din data skärm och skriver.
Vid det till fället undrar jag vad du tänker då.
Du ber mig skicka bilder och säger att jag är söt.
Du säger att du ringer mig i kväll.
Jag blir väldigt glad och det ända jag kan tänka på är att jag ska få höra din mörka fina röst.

Kvällen går mot sitt slut och du har fortfarande inte ringt, men när man som mins anar det ringer tellefånen och jag hör din röst och ditt vanliga,

TJAAAA!

Jag blir varm i hela kroppen och vill ha dig här hos mig nu!

Vi pratar om allt, i flera timmar.
Vi planerar att du ska komma hit på påsklovet :)
Men när vi sakt PUSS HEJ och lagt på, när man ligger där i sin säng och allt känns så ensamt.
Man vet att påsklovet börjar närma sig och man är säker på att det inte kommer bli av.
SYND!
Man ligger där helt ensam och fantiserar att det någon gång ska bli
DU & JAG.
Den tanken har jag tänkt många gånger men sen kommer dom där 30 milen upp i huvudet och man förstår att det ALDRIG skulle kunna funka.

Vi hörs sällan och det blir allt mer sällan och till slut inget alls.
Och där tog alla fantasier alla drömman alla planer, ALLT tog SLUT.


Jag fick aldrig veta vad du kände.
Men nu kan jag ALDRIG göra något åt det.



Kärlek är svårt.
Man tror att man har hittat den rätte, just då struntar man i hur många mil den rätte är från dig.
Man bara drömmer, fantiserar och planerar, men det blir aldrig av.
Men du, va bara lungn det går fler tåg och den rätte kommer dyka upp när du minst anar det.