Två bröder, den ena nitton år gammal, den andra nio.
-Ett ord på tio bokstäver...
-Vad är ledtråden?
-Blod.
-Okej, låt mig tänka... hmmmm, nu vet jag.
-Ja?
-Vladspenat!
-Du tänker nästan längre än näsan räcker.
-Det är väl bra med fantasi?
-Jovisst, särskilt om en vill lösa korsord, men de som konstruerar dem är nog något mer jordnära än du, du har jämt tankarna i fantasins utmarker.
-Bara för att jag gillar Dracula, vampyrer och sånt. Men det går jämt såna serier i tv, och det är himla spännande att se dem. Synd bara att allt det där är slut snart.
-Hur menar du?
-Mamma säger att läkarna är säkra nu.
-Säkra på vad då?
-Det är en tumör, och den sitter så nära hjärnan att det inte finns något de kan göra. Det är bara att vänta och se.
-Sa de något om hur lång tid?
-Inte mer än ett år iallafall. Kanske sex månader, om jag har tur, sedan hamnar jag i koma. Då slipper jag känna något iallafall.
-Jag vill inte att du dör.
-Du kan göra mig en tjänst...
-Jaså vad då? Jag gör vad du vill.
-Det här är en avdelning för sjuka barn. Det finns avdelningar för vuxna också. Jag vill att du besöker båda. Dela upp din lediga tid i två lika stora delar. Den ena delen kan du besöka folk här på sjukhuset. Den andra kan du göra vad du vill med.
-Jag förstår inte, jag kommer hit för att besöka dig.
-En dag finns jag inte här längre att besöka. Då vill jag att du kommer hit för att besöka de andra, jag kommer att finnas här någonstans, du kommer bara inte att se mig. Okej?
-Ja, okej, jag skall försöka.