Mina vanliga converse bildar gyllne fotspår i snön,
som jag ändå inte nuddar.
Vingarna du har gett mig lyfter mig,
Lite högre, Lite lättare.

Ord som känns som att finna en nål i en höstack.
Nålar som man ändå tappar i panik vid synen av dig.
Alla ljud stannar, bara en värld som jag inte tillhör fortsätter röra sig.

Jag ser dig gå, de gyllne fotspår du lämnar i snön,
kysser jag med frusna läppar.