Du man som står vid sjön och tittar ut över dimman som ligger som ett glittrande täcke.
Du man som lyssna efter röster som andra skulle fnysa åt och kalla dig störd.
Du man som skulle göra vad som helst för att få din själ att bli fri.
fri från onda andar som skär i ditt hjärta och drar ut dina känslor, från din nakna kropp.
Du man som inte vill eller orkar mer, du lägger dina händer på din panna och du känner svetten rinner längs din kropp och gör dina kläder våta,
det är kallt ute och dina våta kläder gör dig stelfrusen och du känner hur du börja få andnöd.
du hostar och fryser,
du tar tag i en gren från trädet bredvid dig, försöker skrika och slå på ditt huvud.
du bankar dig inte för bröstet längre och tror att allt du gör är helt enkelt bäst.
du bankar dig inte för bröstet och tror att allt det du ser har du skapat.
jag står på bron mittemot dig och ser rakt in i dina ögon.
mina händer är stela av en ren ilska och hat.
hat av att du gjort mig så illa.
hat av att du aldrig lyssnade.
jag varnade dig,
jag tog tag i dig och försökte visa dig vägen till frihet och kärlek.
jag tog din hand och sa att jag älskade dig,
jag sa det av ren kärlek till dig.
du som är mitt allt
du är min hälft och utan dig vill jag inte leva.
men du bara hummade.
du bara tittade åt en annat håll.
försökte le för att jag ska tro att allt är bra.
eller så vill du att alla ska tycka synd om dig.
och jag tycker synd om dig.
det gör jag.
för att du aldrig kan lyssna.