Maktlös ser jag på när dom bryter ner dig.
Dom misshandlar dig, och jag kan inget göra.
Gång på gång sträcker jag ut min hand för att dra dig iland,
men du kämpar för hårt.
Jag vänder och vrider på mig.
Förbannar dom som spottar på dig.
Och resultatet är så tydligt, de har suddat ut ditt leende.
Jag önskar jag fick vara hos dig och locka dig att skratta.
Men trots min iver, min desperation,
tvingas jag stå vid sidan,
maktlös.