Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I den tröstlösa dimman .

Flickan som sitter där i parken
och stirrar ner i marken

Hon har ingen självkänsla kvar ,
ja tillochmed den ni tar .

Ni får henne att se sig själv som ingen alls
hon vill bara dra en kniv längs med sin hals .

Hon mår skit och funderar på sin död
men på er går det f*n ingen nöd .

Ni sitter där och hånar henne dag och natt
utan att inse att hon hatar erat förbannade skratt .

Ni fortsätter dag in och dag ut ,
hon tar fram en pistol och tänker skjut skjut skjut!

När det inte funkar käkar hon piller tills hon blir
som en hyperaktiv iller .

Hon skriker och gråter om vartannat
när hon vaknar önskar hon att hjärtat hade stannat .

Men varje dag måste hon upp igen
och möta era fula leenden .

Jag hoppas att ni förstår
att inom sig har hon blödande sår.

I hjärtat finns inget annat
än den kärlek till livet som hon förbannat .




Fri vers av BlommigaSkor
Läst 347 gånger
Publicerad 2007-03-17 20:54



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Den inre smärtan. Den som ingen ser, om man inte tar sig tid, att våga skåda in i djupet på Diktjaget, för att kunnande kunna se, det blödande sår hon så förbrilt söker visa... men som ingen ännu ser...

... smärtsamt, och nog blott allt för vanligt...
2007-03-19

  Antropofagen
kommenterade och rös, över tröstlös liten tös.... 8o)
2007-03-18

  Neal
Fin dikt !
2007-03-17

  BlommigaSkor
Kommentera mera ! Kommentera meera , ja ni ska kommentera mera ;) .
2007-03-17
  > Nästa text
< Föregående

BlommigaSkor
BlommigaSkor