Som flisor på havets stålgrå yta
spridda av starka vindar
är årorna brutna och seglen brustna
och från bottnen kalla ögon stirrar
stumt på fåfäng sökarfärd.

Så bärs en drunknad genom dörren
med tovigt hår och bleka händer
han läggs på kalla britsen
tyst det droppar stelt
där förut funnits liv och hopp.

Då skakar, skälver huset
av stormens vilda kraft
och sorgens tunga steg.
Den sökta andra stranden
fanns i visan vid din säng.