smek en get som du vore den själv
leta sen efter de små nycklar som göms
under dina naglar

när sen natten kommer
vet du att du är ett med månens revir
och skickar dina fiender till världens ände

natten ger dig det skydd du aldrig velat ha
silvriga muskler i discoljus
smetar läppstift på Herr Kön

morgonen ger dig stånd
och kvinnan på sängen gråter
allt är som vanligt

ett liv som köttet i dig
ruttet, härsket och illaluktande
rinner nerför benen

dörren slår igen och du öppnar aldrig mer
kvitton på ett liv, raserat i Spillrornas Dal
leker lätt över ditt fönster

orden rinner förbi, fastnar på tapeten
lirkar loss murbruk och luktar illa
det kunde vara du, det kunde vara jag

men dagen är flydd för att aldrig synas
ögonen slutna till toner av hyacinters blomster
rötterna letar inte längre

kom hit då kvinna
släng av dig dina falska spel och låtsasgester
ser du inte att jag är hård nu?