Den sista indianen smyger i sommarens sena värme
utanför ditt rum.
Klädd i korpens svarta fjädrar försöker han
förstå
ditt nekande fönster.
Vildmannens serenad passerar genom det porösa glaset
i din bur
och formar smekande dina drömmar
till en rasande älv av åtrå.
I skepnad av en lax simmar han i det undermedvetnas
vilda strömmar
och söker ditt hjärtas flöde
med de lugna vatten
där han kan befrukta din själ,
innan förnekelsens björnar
river regnbågen blödande röd.
Ditt undre liv hotar likt en galen, blind
riddare i full rustning,
att ramma det rasande
jaget.

En sensommar indian smyger sig sakta
ut ur naveln och
försvinner bland äppelträden
i din trädgård
som stilla sover nedanför
din säng.

Han lämnar en andes viskning efter sig,
så att du skall veta att dina drömmars skugga har
vakat över dina kittliga läppar
och din hungriga åtrå.

När gryningen väcker dig så kan du se
hans spår i den första frosten.