Jag ligger i min kista
Den är svart med rött siden
Jag har en blodröd ros i handen
Mina skärsår är synliga för alla

Ingen står vid min sida
Ingen gråter vid min kista
Jag satt ensam på järnvägen
Jag väntade på tåget som blev min död

Ingen brydde sig förren en vecka efter min död
Då kom killen som blivit hennes död
Då kom Kalle han åkte dit för hennes skull
Han ångrade vad han gjort han var ledsen

Med en försiktig smekning blödde han
Blodet rann ner i min kista
Han la sig ned brevid där låg dom tillsamans i döden
Ingen brydde sig inte deras bästa vänner

Dom låg ensama i kistan utan nån som älskade dom
Dom älskade bara varann
Deras kärlek blev deras död
Ingen dog för deras skull

Dom hade varann