Jag tror det var december
år 1997 och ditt vintertrötta
hjärta dunkade,
för ingen alls
då livet slog dig hårt i magen
och en annan lika vilsen själ slutade andas.

Det var den 19:e
och vi log i samma stund
som vi förstod att ordet
hopp saknade mening
och vi grät åt ännu en vilsen själ
då dem första snöflingorna mot all förmodan
sipprade ner från himlen

men dem blandades enbart med tårarna
från dina våta kinder
då en kär vilsen själ lämnat dig
med ingen kvar i december mörkret.