Livet kan inte vända på en gång. Speciellt om ingen tror på det. Det krävs tro för att leva. Men det krävs väl liv för att tro?  Vad kom först, livet eller tron på livet? När jag säger ordet tro så menar jag inte tro som i Gud och Jesus. Det är en slags tro, ja. Men den tron jag tror på kallas tron på livet. När jag säger liv menar jag inte så länge man andas. Utan glädjen, glädjen att veta att man är en del av världen. När folk tittar tillbaka senare på dagens nu, då var du med. Liv för mig är att inse att man lever. Så, vad kom först tron på livet eller livet? Om jag säger det själv så säger jag tron på livet. Hur ska någonting gå eller funka om ingen tror på det? Man blir lyckligare när man har någonting att tro på, hoppas för. Då är man stark. Dom som dvarade livet, förstod nog inte vad jag menade med livet. Inte liv som i att man föds & dör. Utan känslan att man lever. Den känslan är för mig att leva. Då man uppskattar allt man gör och klarar av. Med ett liv så behöver man inte vara lycklig. Men om man får ett liv då går inte lyckan att hejdas. När man gråter så gråter man av lycka. Men problemet är att du kommer aldrig någonsin hitta lycka. Om du är värd att vara lycklig så hittar lyckan dig, bara dig. Och det är då, det är då du lever.