allt blev tillslut en djup dimma
ögonen började flacka, det fick mig att svimma
tabletterna blev en vana
spritflaskorna var självklara
tårar rann hela tiden
du fick mig alltid att känna mig så underbliven
allt detta är ditt fel
det ända du lämnade kvar var minnet av ditt kel
du var den allra bästa
men blev den absolut sämsta
den ända tröst jag bär
är spriten som jag håller kär
någon gång måste detta upphöra
men det kommer det väl antagligen aldrig att göra
jag sörjer varje natt
tänker på dig
kommer du ihåg allt som igår
varför jag inte dig får?
den immiga dimman
som skapas när man svimmar
blev det jag såg allra mest
jag var defenetivt inte längre bäst
även fast du kommer tillbaka till mig
så kommer jag aldrig glömma varför jag hatar dig
jag har ersatt dig med sprit och piller
nu klarar jag ig utan dig
allt handlar just nu bara om mig.