Du är det opium jag behöver,

utan dig överlever jag inte smärtorna,

de pulserar i min kropp,

men jag skriker inte,

inte en enda min eller ryck,

trots att jag bryts ned.

Du kommer som en sval vind,

du lenar min kropp,

frid kan sakta infinnas,

opiumdropparna rinner in,

jag känner dess pärlor i halsen,

de fortsätter och sprider ut sig.

Du håller mig i handen,

jag vet att det blir bättre nu,

mitt Opium är här,

lycksaligt tindrar ögonen,

smärtan smälts bort

och mitt hjärta är Opiumbesmittat.