Vi människor är skapade att bli burna av Kärleken.
Ingen av oss orkar bära sig själv.
Ändå gör så många av oss det.

Trasiga barnaår har lärt oss att det inte
finns någon möjlighet att bli buren.
Att det inte finns någon plats att vila på.
Trasiga barnaår där vi beslutat oss för
att inte lita på någon annan än oss själva.

Vi vill inte bli sårbara.
Vi vill inte mista oss själva.

Vi tror inte att Kärleken tar emot oss, att den bär.
Att den är verklig.
Vi tror inte på att det finns nåd.
Därför vågar vi inte släppa taget.

Och falla ner i trygg förtröstan.
På Kärleken.
På Livet.