jag har tappat bort all min glädje
all min efuriska kraft jag fick av din hud mot min
förlorat den inre kampen mot mitt hjärta
och kvar finns bara rester från en tidig lunch tårfyld av smärta


jag lider nu bara jag och inte du
du är bara så vacker i ljusets sken
skulle göra vad som helst för dig till och med bryta alla mina ben
förlåt mig älskade att jag gav ett felakigt sken


jag vet att jag borde så myckert mer än vad jag gör
tom som tomheten i sin glans dagar
din ömhet speglar sig i min trasiga själ
Och du tröstar mig fortfarande med ord som vill mig väl


jag slutar snart att bry mig om mig själv
raset från toppen till botten går fortare så och ingen vill väl bry sig
rider på vågen efter din söttmas ofantliga rus
tvekar aldrig mer att fylla mitt städigt törstande krus


vart tog allt egentligen vägen 2 dagar i sängen
liknast mest nu vid en vandrings sägen
och även fast jag vet att inget kommer bli som just då
för jag är lika bra på kärlek som på matematik får alltid 4 - 2 att bli 1